Konflikter skrämmer skiten ur mig

Jag gillar att vända på saker och ting. 

Nej, jag är inte konflikträdd, jag är diplomatisk, brukar jag säga när jag ständigt backar ut från svåra situationer. 

Till viss del är det sant. Jag är bra på se de olika parternas perspektiv och hitta gemensamma vägar. Men jag kan inte fly från att jag faktiskt är konflikträdd. 

Rädd för konflikter. Och det passar ju rätt bra in på vad jag har hört om oss introverta. 

Men i dag lyssnade jag på något intressant när jag var ute och sprang. Springa är, föga förvånande, något jag gillar. Dessutom är det kanske den enda aktiviteten som jag gillar att göra i en stor grupp. Det kan vara helt underbart att vara en grupp som är på ungefär samma nivå och ge sig ut i skogen för att bara springa, kilometer efter kilometer. Det kan uppstå en fantastisk, ordlös gemenskap. 

När jag springer ensam brukar jag lyssna på föredrag från Ted.com. Under dagens tolvkilometersrunda blev det Margaret Heffernan, Dare to disagree. Hon pratade om vikten av att inte vara överens, och tog upp historien om den kvinna som först upptäckte att röntgandet av gravida kvinnor kunde leda till cancer hos barn. Det blev en kamp som pågick under tjugofem år, för att stoppa detta. 

Och den kvinnliga professorn hade en medarbetare, vars jobb var att ständigt försöka vara emot, ständigt ifrågasätta sin kollegas slutsatser och siffror. Så ständigt och nära granskad kunde hon sedan ge sig ut i debatten, förvissad om att hon hade rätt. 

Jag kände att Margaret Heffernans tal sade något viktigt till mig. Som introvert tror jag det är otroligt viktigt att ha nära vänner som inte är rädda för konflikter. Tack och lov har jag ett par sådana människor i min närhet och de berikar mitt liv enormt. 

Som vanligt är det helt enkelt ingen bra idé för introverta att grotta ihop sig för sig själva. Vi behöver skakas om. 

Margaret Heffernan sade också något väldigt viktigt, apropå den där röntgenhistorien, att informationen fanns där, alla data om hur farligt det var, fanns där. Vad som saknades var förmågan att göra något med informationen, ta konsekvenserna av den, våga ta konflikterna. 

Det fick mig att tänka på en av de böcker som har gjort allra störst intryck på mig: Sven Lindqvists Utrota varenda jävel. 

Där börjar han hela boken med något liknande:

"Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna."

Och ibland tänker jag att det ofta är när introverta och extroverta möts under rätt förutsättningar som det verkligen kan hända sådana där saker, språng, när vi får modet att inse, dra slutsatser, handla och nå ut. 

Susan Qain tar upp ett sådant exempel, när Rosa Park och Martin Luther King förenas. 

Jag tror att det där stämmer även för vår vardag. 

När introverta och extroverta möts under rätt förutsättningar finns det en oerhörd styrka i det.