onsdag 19 september 2012

Introvert knep nummer tre - och en kris

Samtidigt som jag upptäckte att jag var introvert genomgick jag en kris.
Jag var under isen. Sjuk hela tiden. Trött. Men så blev jag föräldraledig, tog det lite lugnare, och blev introvertfrälst. Tack vare det senare började jag planera mitt liv lite bättre. Såg till att få vara ensam ibland.
Men jag insåg också under krisen och frälsningen, när jag tittade bakåt, att jag har nästan inga vänner. Till största del är det självvalt, insåg jag. Jag har gått och inbillat mig att jag borde ha fler vänner och mått dåligt över det, men egentligen har jag nog halvt undermedvetet inte ansträngt mig.
Däremot kom jag fram till att jag nog ändå skulle vilja ha ett par vänner till i livet. Framförallt tänkte jag på människor från förr, vänner jag haft men tappat kontakten med. Det är ju så ytterst få människor jag verkligen känt mig bekväm med, och eftersom jag inte träffar nya människor i parti och minut borde jag hålla kontakten med dem jag ser som vänner.
Men hur?
Jag kommer ju inte besöka eller ringa dem så ofta, kanske aldrig. Men hallå! Jag skriver till dem.
Så kom det sig att jag började skriva. Och jag kände att vännerna fanns där. Och jag kände att jag var i mitt rätta element. Och jag kände att världen håller på att bli allt bättre för oss som gillar att skriva. Är det inte så att många telefonsamtal och en del möten allt mer ersätts av mail, chat och Facebook?
Så jag tog strategin till jobbet också, strax innan jag blev föräldraledig.
Jag har ett jobb där nätverk är viktigt och där passar brevskrivandet in utmärkt. Jag måste inte äta lunch med, och ringa till kontakter. Det går utmärkt, kanske bättre, att bygga nätverk med brev.
Glöm inte bort att en del av dem du kontaktar faktiskt också är introverta.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar