På jakt efter död introvert

– Vill du äta här eller ta med?

– Äta här. 

– Du vill ta med, okej. 

– Nä...

– Ja, förlåt du vill äta här, okej. 

Jag log lite förvirrat. Var hade jag hamnat egentligen. Även kvinnan bakom disken log lite generat och gick för att laga min sallad. Det fanns två sorters sallader. Jag beställde en chevrésallad, och inte kycklingsalladen. 

När kvinnan kom ut från köket och sade att fetaosten har tagit slut, går det bra med mozarella istället, blev jag lite fundersam. Det kan väl inte vara fetaost i en chevrésallad. Men vid det laget hade kvinnan, en utsliten före detta svensklärarinna, försvunnit ut i köket igen. 

Sedan kom hon mycket riktigt in med en kycklingsallad. 

Landet upp och ner, liksom. 

Jag sade inget, utan log bara väldigt nöjt för mig själv och började äta min kyckling med mozarellaost. Precis så här ska ett bokcafé bredvid mitt favoritantikvariat vara. Lite excentriskt. Tack och lov hade jag ingen bekant med mig som skulle ha insisterat på att jag krävde rätt sallad och skällde ut kvinnan.

Lite senare kom hon ut med ett fat med avocado och sade generat att hon hade glömt den.

Efter maten gick jag in på antikvariatet, överhörde en underlig religiös diskussion mellan innehavaren, med roligt skägg, och en kvinna från något land i mellanöstern, samt frågade efter böcker av Jolo, Jan-Olof Olsson. 

Jolo var journalist på Dagens Nyheter under 40-talet fram till 60-talet har jag för mig. Känd som iakttagare med stor kunskap, säkerligen introvert. Jag förvånas fortfarande  över att jag kan plocka upp nästan vilken bok som helst skriven av honom och fångas, dras in i den. 

Jag förvånas också över att alla gamla antikvariat tycks finnas kvar i Göteborg. Jag har sett tre stycken bara under en dag här. 

Vad lever de på? Tokar som mig kanske.