– Han hade en flaska i varje hand och så frågade han om jag hade tjugo kronor.
Damen som pratade var tunn och vithårig, satt med en käpp i handen på apoteket och skulle hämta ut något recept. Hon pratade lite för högt, som om hon ville att vi andra skulle höra, som om hon var lite stolt över sitt agerande.
Hon fortsatte:– Du har ju pengarna där i dina händer, sade jag till honom.
– Sätt dig ner, sade jag till honom. Sätt dig ner här på bänken.
Jag lyssnade roat på damen som vågade prata högt inte bara på apoteket utan även till gubbarna på parkbänken utanför.
När jag lite senare gick omkring på stan såg jag en äldre man. Han hade kostym på sig, en kostym som en gång nog hade varit mycket fin och dyr, men som nu var mycket sliten. I ena kavajfickan hade han en hoprullad tidning, i handen en cigarr och i ansiktet tre dagars skäggstubb.
Jag kom på mig själv med att reagera mer på de här äldre människorna, än de ungdomar som anstränger sig så hårt för att se speciella och excentriska ut, med tatueringar, frisyrer och piercing.
Så det kanske är modellen för dagens ungdom som vill vara individuella, säg till en alkis på skarpen, stoppa en papperstidning i fickan och tänd en cigarr.
Men dagens ungdom vill kanske inte vara så individuella.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar