onsdag 12 september 2012

Introvert helvete nummer ett

När den tredje personen på en kvart kommer för att fråga något, eller ha synpunkter på mitt jobb snäser jag, rejält, och känner samtidigt att nu blev det dubbelt fel. För jag gillar ju inte konflikter heller.
Att sitta i öppet kontorslandskap kan verkligen vara en pina.
Nu är jag föräldraledig. Jag saknar visserligen mina kollegor, och delar av jobbet, men inte att sitta åtta eller tio timmar i ett stort och stökigt rum där telefonerna ringer och folk samtalar om allt möjligt.
Jag har som tur var en bärbar dator och när jag börjar jobba igen ska jag ta varje chans att gå in i ett av våra enskilda rum och jobba istället. Men hur gör den som inte har den möjligheten?
När jag var liten hade vi en liten kub på bänken i skolan. På sidorna fanns glada, ledsna eller trötta gubbar, så att vi kunde visa vilket humör vi var på just den dagen.
Det kanske är något för arbetslivet och öppna kontorslandskap. En skylt där det står "stör bara i yttersta nödfall".
Ibland går jag, som jag lärt mig att många introverta gör, in på toaletten för att ta det lugnt en stund. Ibland tar jag en ensam promenad på lunchen. Men vissa dagar räcker inte det.
Kanske skulle jag blivit akademiker eller lastbilschaufför istället, kan jag tänka. Men å andra sidan är det ju förstås bra att få sin introverta själ provocerad ibland.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar