Svar till vän

En vän frågade häromdagen varför det är så viktigt för mig att identifiera mig som introvert.
Jag svarade att jag inte vill använda ordet identifiera, men att jag förstod vad han menade. Jag har blivit smått fixerad vid begreppet.
Och jag förstår att det finns risker med att hänga upp sig på ett begrepp som det här. En risk att förenkla något så komplicerat som sin personlighet, kanske finns det också en risk att begreppet är en flykt, en ursäkt för att inte agera extrovert när det faktiskt behövs. För ibland behövs det.
Men jag förklarar det med liknelsen att det är som om jag har varit vänsterhänt hela livet men tvingad att använda min högerhand, för att sedan upptäcka att allt går så mycket lättare med den andra handen.
Dessutom upptäcker jag att många andra också tvingas använda fel hand.
Med det här begreppet blir mitt liv helt enkelt lättare, enklare, roligare. Men jag tror också väldigt starkt att samhället skulle bli bättre om introvertas egenskaper värderades lite högre.
Jag har gått hela livet och känt mig fel, utanför, konstig. Men plötsligt dyker det upp ett begrepp som förklarar att jag inte bara är okej, utan fantastisk. Dessutom är jag inte ensam.
Jag märker att många associerar väldigt negativt till ordet introvert. Ryggar tillbaka när jag säger att jag är introvert.
– Nej, men inte är väl du...
– Jo. Jag är introvert och jag är stolt över det.