Hallelujaögonblicket

En sten föll från mina axlar, mina ögon öppnades, mitt liv förklarades, bitarna föll på plats, jag förstod vem jag var, äntligen, nu skäms jag inte längre.
Jag har läst många som beskrivit när de upptäckte att de var introverta, och i många fall är det något av frälsning över ögonblicket.
Inget fel med det. Så var det för mig också.
Jag såg Susan Cain på Ted, läste hennes bok, och orden jag skulle använda var att "bitarna föll på plats" och "det var som om en sten föll från mina axlar".
Ofta beror det förstås på att vi har skämts hela livet. Helt i onödan.
Jag har alltid vetat att jag är annorlunda. När jag kommer till en ny klass eller grupp känns det som om de andra genast blir kompisar och känner varandra jättebra efter bara ett par dagar. Men oavsett hur mycket jag anstränger mig går jag där som en outsider hela terminen.
Jag har alltid svettats mycket, men inte jämt. Till sist kom jag på att jag svettades mycket när jag var i stora grupper.
Jag har haft otroligt svårt att prata i grupper större än två, men aldrig när jag snackar med en kompis och  jag har definitivt inte haft svårt att uttrycka mig i skrift.
Tillsammans med mycket annat fick jag en bild av mig själv som annorlunda, blyg, socialt inkompetent, närapå autistisk.
Men samtidigt, när jag ser tillbaka på mitt liv, har jag alltid haft vänner. Inte många, men riktiga vänner. Jag har aldrig haft problem att träffa tjejer och kvinnor, i alla fall inte efter gymnasiet, och i alla fall inte för långvariga relationer. Och jag har aldrig haft problem att få jobb eller komma in på den utbildning jag har velat.
Såg jag sedan ljuset, och förstod att jag har haft de introverta fördelarna med mig genom livet. En möjlighet att fokusera, en möjlighet att vara extrovert om syftet är viktigt för mig, karaktär, empati, känslighet.
Men skammen har hindrat mig från att se detta.
Och vårt extroverta samhälle har förblindat mig, gjort att jag strävat efter fel saker.
Nu kan jag lugnt vila i min ensamhet, med kunskapen om att jag inte är ensam, att jag har vänner och kommer att få vänner.
Nu kan jag lugnt utsätta mig för extroverta situationer, efter att noga ha valt dem, och efter att ha planerat in vila efteråt. Nu behöver jag inte tävla mot extroverta, utan väljer istället uppdragen på jobbet som passar min introverta natur bättre.
Nu ska det bli andra bullar.