Sällskapsliv för introverta

Jag älskar att vara tillsammans med andra människor. Men inte hur som helst. Det bästa sättet för mig att vara social just nu är löpning.
Inte för att jag är någon bra löpare. Det har jag aldrig varit.
Men det är något med att springa tillsammans med andra människor. Att tysta tillsammans lufsa förbi höga granar eller över gråa klippor. Allt man hör är det försiktiga ljudet av fötterna mot marken och andetagen.
Tysta tillsammans. Tyst gemenskap.
Kanske är det något uråldrigt från tiden när vi var jägare och samlare.
Kanske är det att ingen förväntar sig samtal. Gemenskap utan krav.
Att bara träffas. Tre ord.
"Hej. Vilket håll?"
"Vi tar milen."
Sedan är det lättare att prata när man springer. Det är som om den fysiska ansträngningen tvättar bort småpratet. Det är lätt att prata allvar när man springer. Lättare att dyka på de viktiga frågorna.