Skolan ska inte "bota" introverta elever

Jag har tidigare skrivit om en text jag såg om att skolan kan bli bättre på att möta introverta elever, bland annat genom att bättre jobba med att ge dem tid och plats. Glädjande nog stötte jag på fler tankar om detta när jag började leta lite.
Bland annat har Killfröken nyligen skrivit ett inlägg om detta.
Ur en introvert synvinkel skriver han flera positiva saker.
Han har ju så rätt i att skolan "inte är tillräckligt tillåtande för elever som inte vill dela sitt allt." Introverta barn vill inte alltid sitta och prata om allt, hela tiden.
Och det är naturligtvis fint skrivet att: "Nyckeln till att aktivera elever som inte vill delta är att stanna upp och komma ihåg att det är skolan som ska passa dem och inte tvärtom..."
En elev som sitter tyst i en grupp eller i klassrummet, kan visa helt andra sidor när han jobbar ensam, eller med någon nära kompis, eller bara pratar enskilt med läraren.
Dessutom gillar jag att han tar upp att det där med tysthet är bundet till olika sammanhang, och att en del helt enkelt är nöjda med att inte ta plats. Och då ska de få ha det så.
Men jag tänker också att det är olyckligt att man hela tiden blandar ihop blyg och introvert. Även jag själv lever i någon slags begreppsförvirring. Jag vet att introvert inte är samma sak som blyg. De flesta introverta jag känner är inte alls blyga, tvärtom. Men ofta går det ju ihop det där. En människas personlighet är förstås alltid komplex.
Det viktigaste är nog att man inte sätter likhetstecken mellan introvert och blyg.
Tack och lov är Killfrökens text också fri från uppfattning att tysthet är något som ska botas. Ett introvert barn ska inte botas, utan ges chans att upptäcka sina styrkor, ges chans att anpassa sin utbildning.
Tyvärr är jag ganska säker på att majoriteten av lärarna ser på introversion som något som ska botas.
Jag har försökt bota mig själv hela livet.
För det första går det inte.
För det andra är det inte önskvärt.

Skolan måste anpassas för introverta

En dag i skolan skulle vi byta platser. Jag minns inte hur vi bestämde vem som skulle sitta var, jag minns inte hur det gick till. Men jag minns tydligt att jag inte längre fick sitta längst bak i hörnet utan nu skulle sitta med min bänk i mitten längst fram. Dessutom hamnade jag mitt emellan två rätt pratsamma elever.

Det var hemskt. 

Nu är det svårt att veta så här i efterhand. Minnet är ju som det är. Men jag tror att bara den här lilla förändringen fick rätt stora konsekvenser för mig. 

Där jag satt tidigare kunde jag titta ut genom fönstret, jag hade en trygg vit vägg bakom mig. Nu satt jag i centrum, med massor av intryck hela tiden. 

Skolan är helt klart inte speciellt bra på att ta hand om introverta barn. Vilket på sätt och vis är underligt eftersom introverta samtidigt har kvaliteter som passar bra i skolsystemet, som förmågan att fokusera, att lyssna, att ställa frågor. Men så förstör man allt med att ständigt vara i stora grupper, att aldrig kunna jobba i lugn och ro, att kräva att alla ska vara så framåt, uppåt, sociala och pratsamma hela tiden. 

Därför blev jag så glad när jag såg det här inlägget, Embracing Introversion: Ways to Stimulate Reserved Students in the Classroom. 

Bland annat pratar han om att introverta behöver tid och utrymme. Men han tar också upp det här med grupparbete. 

Diskussion om hur man ska ta hand om introverta i skolan måste nog föras i ett bredare sammanhang, om hur man tar hand om alla barn. Det finns ju så otroligt mycket som ska vägas samman, så många olika behov som ska tas om hand. 

Men en del saker är ändå rätt enkla. 

Från inlägget:

"Introvert friendly classrooms provide private spaces for those who need them. In an elementary classroom, it may be a tunnel or a 'cave'. Older introverts may enjoy the peace and quiet found in a small couch or chair tucked into the corner of your classroom. It could be something as simple as not seating introverts in the middle of your classroom, but instead, providing a desk on the edge of the class instead. Further, you may be able to assign the introvert to the back row as the privacy may be just what is needed to allow for maximum learning."

Kanske behöver vi en informationskampanj. Kanske vore det bra att åka ut och informera lärare om det här. Och elever.